Janne: Kunskapssamhället

Världen är under kraftig omvälvning och vi måste omvandla Sverige till ett hållbart kunskapssamhälle. Ett samhälle där kunskap och teknik är fri och lättillgänglig och används på ett positivt sätt för att utveckla samhället.



För att åstadkomma detta krävs en väl fungerande infrastruktur, både på landsbygden och i städerna. Vi måste ha väl fungerande, pålitlig och miljövänlig el- och vattenförsörjning, kollektivtrafik och vägnät, men vi måste även ha en modern, effektiv och väl utbyggd IT infrastruktur som ger alla samma möjlighet att på lika villkor delta i kunskapssamhället oavsett var de bor.

Kunskap och modern teknik ska genomsyra våra barns skolgång och varje barn ska få möjlighet att utvecklas optimalt utifrån sina egna förutsättningar. Skolan måste anpassas så att alla kan ta tillvarata de möjligheter som ny teknologi ger oss, så att de blir fullvärdiga medlemmar i Kunskapssamhället. Alla måste få möjlighet till ett livslångt lärande, så att de kan utvecklas i takt med att samhället förändras. Ett samhälle där fri kunskap uppmuntras.

En fungerande infrastruktur, framtidsinriktad utbildning och fri kunskap är förutsättningar för att vi ska kunna få ett internationellt konkurrenskraftigt näringsliv och en livskraftig industri som ligger på framkant.

Vem är Jan Tegnér???

Just nu pågår primärvalen på landstings- och kommunfullmäktigenivå inom Piratpartiet. Det är en demokratisk process där alla medlemmar själva kan sätta ihop sin "drömlista" utifrån anmälda kandidater och sedan kommer medlemmarnas rankning sammanställas för att få fram de slutliga listorna.

Det är rätt spännande val eftersom det kan gå hur som helst. Inom den kommunpolitiska gruppen har jag mycket starkt stöd, men samtidigt är jag nog inte så känd bland t ex Piratstudenterna och Ung Pirat.

I förra inlägget pratade jag om vilka delar av Piratpartiets kommunpolitik jag brinner för, men jag insåg att jag kanske även borde ge en mer personlig bild av mig själv så att alla kan göra bedömningen om de tycker jag är en lämplig kandidat eller ej.

Jag är 43 år gammal och har bott i Uppsala sedan 1986 när jag flyttade hit för att plugga. Jag har två grabbar som är 15 och 17 år och som bor hos mig halva tiden. Jag arbetar inom försvarsindustrin med system för träning & simulering och med ledningssystem. Jag har arbetat en del i internationell miljö i mitt jobb, dels inom industrikonsortier, i EU-projekt och även inom standardiseringsorganisationen Simulation Interoperability Standardization Organization, där jag suttit med i konferenskommittén och även arrangerat två internationella simuleringskonferenser i Stockholm. Jag har även skrivit och presenterat ett tiotal "white papers" på internationella konferenser och har även suttit med i panelen på paneldebatter både internationellt och senast här hemma på Världsklass IT Uppsala tidigare i veckan. Jag är mycket van att tala inför människor och är bra på att formulera mig.

Jag har även varit fackligt aktiv i ca 12 års tid, både på lokal nivå samt i Sveriges Ingenjörers fullmäktige och som nuvarande ordförande för Sveriges Ingenjörer i Uppsala län. Det har gett mig ett starkt socialt engagemang, stor kunskap om arbetsmarknadsfrågor, arbetsmiljöfrågor, arbetslagstiftning och en vana att debattera och förhandla. Jag har även fått ett bra kontaktnät med lokalt näringsliv och viktiga lokala organisationer.

På min övriga fritid har jag ägnat mig åt en hel del olika saker. Har alltid varit engagerad i mina barn, så jag var scoutledare för min äldsta grabb i sex års tid och min minsta grabb som spelar innebandy och fotboll har jag följt med på nästan varenda cup som de har åkt iväg på. Det är enormt kul att se hur de och deras kompisar har utvecklats genom åren.

En av mina största hobbies är mat & dryck. Har varit väldigt engagerad i vinprovarföreningen Munskänkarna och var utbildningsansvarig i Uppsala under sex års tid och har nog hållit mellan 100 och 150 vinprovningar genom åren.

Vilka personliga egenskaper är det då som gör att jag skulle kunna vara en bra kandidat? De främsta egenskaperna jag har är nog att jag är väldigt kreativ och att jag är en riktig visionär samt att jag har en enorm drivkraft.

De visioner och mål jag sätter upp arbetar jag stenhårt för och jag försöker hitta olika vägar för att närma mig min vision. Jag brukar säga att man ska sikta mot stjärnorna, för då kanske man landar på månen och det är betydligt längre än de flesta kommer. En av de saker jag brinner mest för idag är att få fart på industrin i Uppsala, så att färre behöver pendla till sina jobb. Detta skulle ge en bättre livssituation för alla och skulle även vara bättre för miljön.

Jag har även ett oerhört starkt socialt engagemang och inget gör mig mer upprörd än orättvisor. Jag har en son med ADHD/Asperger, så jag har mycket erfarenhet av hur dåligt och hur bra skolan av idag kan fungera för barn med handikapp.

Jag har även betydligt mer erfarenhet av sjukvården än de flesta. Som barn hade jag väldigt svår astma och allergi och fick åka in på sjukhus titt som tätt. Jag har även genomgått fem knäoperationer, har haft en whiplashskada och har även haft cancer, så jag har en bra erfarenhet av svensk vård som patient. Dessutom har jag en syster som är läkare, en annan syster som är läkarsekreterare, en mamma som arbetat som sjukvårdsbiträde, en ex fru som är sjuksköterska och dessutom känner jag många andra som arbetar inom vården, så jag har en bra bas även för att driva mer traditionella landstingsfrågor.

Fråga mig bara inte vad jag ska bli när jag blir stor! För det har jag ingen aning om... ;o)

Kommunpolitik Uppsala

Jag har varit en av de mest engagerade personerna när vi tog fram det kommunpolitiska programmet och har även försökt bredda vårt program genom att ha en lite vidare syn på vad som är Piratideologi. För mig innebär Piratideologi medborgarrätt och kunskapssamhälle.

I det kommunalpolitiska programmet har vi tre huvudområden:
- Kunskapsstaden Uppsala
- Kulturstaden Uppsala
- Det trygga Uppsala

Det område där jag är mest engagerad är Kunskapsstaden Uppsala. För att förklara vad jag menar med kunskapsstad, så brukar jag visualisera det med ett hus:



Kunskap ska genomsyra både utbildning och näringsliv i staden och vi måste ha en effektiv infrastruktur som stödjer denna utveckling.

När det gäller utbildningsfrågor, så anser jag att det viktigaste är att alla får möjlighet att utvecklas optimalt utifrån sina individuella förutsättningar. Barn med handikapp måste få det stöd de behöver för att få en chans i samhället. Speciellt är det för barn med osynliga handikapp, t ex ADHD, Asperger, dyslexi mm, som vi behöver bli bättre. Om man misslyckas med att stötta barnen i skolan i tidig ålder, så kommer de snett i hela livet.

Pedagogiken i skolan måste även anpassas mer för att passa barnens egna förutsättningar. Olika pedagogiker passar olika barn olika bra. En del lär sig bäst genom att lyssna på andra, andra genom att läsa själv och andra genom visuell presentation, t ex film. Det senaste decenniet har Problembaserad inlärning (PBL) varit på modet inom skolväsendet, men PBL passar inte alls barn med ADHD/Asperger. En mix av olika pedagogiska tekniker är det bästa sättet att få fler att tillgodogöra sig informationen och i de fall en pedagogik är direkt olämplig för en elev t ex på grund av handikapp, så måste man även anpassa pedagogiken efter individen.

Det är väldigt viktigt att eleverna får en bra kunskap om hur man utnyttjar modern informationsteknologi och fördelar och risker med den. Teknikutvecklingen kan även revolutionera skolarbetet. Idag finns alltfler läromedel även i MP3-format, så att eleverna kan lyssna på en bok som komplement till att läsa den. Man kan helt enkelt ladda ner skolböckerna till mobilen och lyssna på bussen eller liknande. Det är viktgt att man använder öppna format och om möjligt fri programvara, så att barnen inte behöver köpa dyr programvara för att arbeta hemma. Användandet av fri programvara, som t ex OpenOffice, reducerar även kostnaderna för kommunen.

När det gäller Näringsliv, så behöver Uppsala en rejäl uppryckning. Det finns få stora industrier i staden och vi behöver aktivt arbeta för att få kunskapsorienterade företag att växa i staden, så att fler som bor i Uppsala faktiskt kan arbeta här också. Jag är ordförande för Sveriges Ingenjörer i Uppsala län och av våra 4000 medlemmar, så tvingas hälften pendla utanför länet för att få jobb. Gissningsvis pendlar ca 20-25% av Uppsalas befolkning till jobb i Stockholm. Det är mycket kritik mot att tågen inte fungerar, men detta är bara symptomlindring. Vi måste göra något åt grundorsaken, så att färre Uppsalabor behöver pendla över huvudtaget.

Uppsala har en enorm potential inom ett antal områden. Det kanske mest intressanta området är Energi/Miljöteknik, där vi har en mängd högteknologiska avknoppningsföretag från universitetet. Vi måste aktivt arbeta för att de ska få möjlighet att växa i Uppsala, så att inte utländska företag köper upp dem och skördar vinsterna av våra långsiktiga investeringar i forskning.

Ett annat område viktigt område är informationsteknologi, där Uppsala Universitet är främst i Sverige, och vi har även en mängd mycket kompetenta företag inom detta område. Vi behöver dock bli bättre på att marknadsföra Uppsala som teknikstad för att ge dem bättre förutsättningar att växa och för att locka hit andra företag. Vi har mest småföretag här i Uppsala och vi skulle behöva få hit några stora teknikföretag som kan hjälpa till att lyfta hela regionen.

Det sista området är Life Science, dvs bioteknik mm. Här är Uppsala känt redan idag, men vi behöver att bli ännu bättre för att hävda oss mot andra regioner i Sverige och internationellt.

En effektiv infrastruktur krävs för att göra detta möjligt och det gäller både fysisk infrastruktur som vägar och allmänna kommunikationsmedel och satsningar på informationsteknologisk infrastruktur, t ex höghastighetsinternet mm.

När det gäller Kulturstaden Uppsala, så har biblioteken en viktig roll för spridning av kultur. Redan idag kan man låna filmer och ljudböcker på biblioteket, både i fysisk och digital form. Det är viktigt att biblioteken blir bättre på att erbjuda tjänster via internet för att öka tillgängligheten för de som bor på landsbygden. Vi måste även arbeta för att få bort onödiga DRM-skydd och liknande. Av någon anledning får man för sig att den kultur man förmedlar skall kopieras vilt om den distribueras just över internet, men det bygger på en dålig förståelse av modern teknologi och beteende.

Om man lånar en ljudbok i CD-format och lyssnar på den på sin dator, så konverterar t ex iTunes automatiskt skivorna till MP3-format som ligger kvar även efter att man lämnat tillbaka ljudboken om man inte aktivt tar bort dem. Varför ska man då ha krångliga DRM-skydd om man lånar ljudböcker över internet. Det finns ju ingen anledning att fylla upp sin hårddisk med kopior om man vet att den finns tillgänglig på biblioteket ifall man skulle vilja höra den en gång till. DRM-skydd på strömmad video är ännu mer vansinnig, eftersom det även här inte finns någon anledning att spara en kopia och då DRM-skyddet har begränsningar på vilka operativsystem och mediaspelare som används.

När det gäller det Trygga Uppsala, så är vi för att man ska förbättra belysningen för att få fler att känna sig trygga. Utredningar från det brottsförebyggande rådet (BRÅ), visar att förbättrad belysning är betydligt effektivare för att förhindra våldsbrott än övervakningskameror.

Det ska bli spännande att få chansen att påverka kommunalpolitiken i Uppsala. Jag tror att vi kommer bli en frisk fläkt i lokalpolitiken och jag lovar att vi ska driva våra idéer istället för att ägna oss åt pajkastning som verkar vara kutym i fullmäktige.

Världsklass IT Uppsala

På tisdagen gick årets upplaga av Världsklass IT Uppsala av stapeln på Uppsala Konsert & Kongress. Det här var andra året som näringslivsnätverket ICT Uppsala anordnade eventet och det kom nära 300 deltagare, vilket var en ökning med nästan 60% jämfört med året innan.

Innan själva minglet drog igång så genomfördes en paneldebatt om hur vi ska få Uppsala att bli en ledande IT-stad, där panelen bestod av representanter från IT och telekom företagen inom Almega, Uppsala Universitets institution för informationsteknologi, Dataföreningen och så jag själv i egenskap av ordförande för Sveriges Ingenjörer i Uppsala län.

I internationella mätningar har Uppsala Universitet fått väldigt bra betyg. Man producerar dubbelt så mycket som ett genomsnittligt universitet i världen och man slår både KTH och Chalmers med bred marginal.

Anne-Marie Fransson från Almega ifrågasatte om Uppsala verkligen var så bra på IT. "Är det andra som inte fattat hur bra ni är, eller är det något ni har missat?", undrade hon. Björn Sjöholm, vd på Europoint Networking, som modererade debatten och jag själv ansåg att vi måste bli bättre på att marknadsföra Uppsala som IT-stad.

UNT tolkade det hela som att företagen i Uppsala inte är tillräckligt inriktade på kommersialisering och marknadsföring, men jag delar inte deras tolkning. Det finns en stor mängd IT-företag i Uppsala, men de flesta är väldigt små och har bara 10-20 anställda. Det är inte rimligt att kräva att de själva ska sätta Uppsala på världskartan, även om genomförandet av Världsklass IT Uppsala definitivt är ett steg på världen, utan problemet ligger betydligt djupare än så.

Vi behöver ändra på varumärket Uppsala. Under debatten jämförde man Uppsala med Linköping, som verkligen lyckats att få en IT-prägel. När man säger Linköping, så är det flygindustrin Saab och den tekniska högskolan det första de flesta tänker på (om man räknar bort hockeynördarna). Uppsala associerar man istället med domkyrkan och universitetet. Medan man associerar Tekniska Högskolan i Linköping med drivna ingenjörer, så förknippas Uppsala Universitet snarare med intorkade professorer inom humaniora och nationsliv än med det högteknologiska forskningsuniversitet som det egentligen är.

Det här är en bild som Uppsala Kommun tyvärr ofta förstärker i den information som ges ut om Uppsala. Ofta ägnas en stor del av PR om Uppsala om kulturutbud och bandystaden Uppsala, men ofta får näringslivet oproportionerligt lite plats och ofta längst bak i skrifterna. Industri och kunskapsbaserat näringsliv är grunden för välstånd och utveckling och vi måste bli bättre på att lyfta fram de tre områden där industrin i Uppsala håller världsklass, Life Science, IT samt Energi-/Miljöteknik.

Det pågår ett arbete med varumärket Uppsala och förhoppningsvis inser alla det är Kunskapsstaden Uppsala som begrepp som vi behöver sälja in. För att bli en riktig kunskapsstad krävs en bra infrastruktur, bra utbildning och ett väl utbyggt näringsliv. Dessa delar är även huvudfokus för Piratpartiets kommunalpolitiska program inför valet 2010.

Sveriges Ingenjörers Fullmäktige

Deltar för tillfället på Sveriges Ingenjörers fullmäktige ute på Djurö. Det har varit många intressanta diskussioner och jag har fått gehör för två av tre motioner som jag skickat in, så man får väl vara nöjd.

Har precis lyssnat på en intressant föreläsning om sociala medier och även om jag har flera bloggar och använder såväl Facebok som LinkedIn, så insåg jag att det nog är dags att anamma några saker till. Har precis skapat ett konto på Twitter och lagt ut min första tweet. Är även sugen på att testa att använda Bambuser och YouTube för att vi inom Sveriges Ingenjörers distrikverksamhet i Uppsala län ska kunna få fler medlemmar att ta del av de seminarier som vi anordnar.

Internet-teknologierna blir allt viktigare som som kommunikationsmedier och vikten av ett fritt internet framstår som en av de viktigaste frågorna som vi har framför oss. Tyvärr är det nog så att inte tillräckligt många av våra beslutsfattare har förstått och anammat den nya tekniken. Hoppas i alla fall att dagens föreläsning om sociala medier har fått fler inom Sveriges Ingenjörer att vakna!

Därför blev jag Piratpartist

Jag har aldrig varit politiskt engagerad tidigare, förutom ett fackligt engagemang i Sveriges Ingenjörer där jag både är ledamot i fullmäktige och distriktsordförande. Anledningen till att jag engagerade mig fackligt var att jag har ett starkt rättspatos och att jag tror på att ge människor möjligheten och inspirationen att utvecklas utifrån sina speciella förutsättningar.

Jag har en otroligt stark drivkraft och har lätt att bli väldigt engagerad i saker och ting och egentligen är det väl ett under att jag inte blivit politiskt intresserad tidigare, men jag har aldrig känt att det funnits ett parti som stämmer med mina åsikter. Jag har röstat på Folkpartiet i hela mitt liv för att det har varit det parti som legat närmast mina åsikter, men jag har inte känt mig helt hemma ändå eftersom jag när det gäller välfärdssamhälle och arbetsrättsliga åsikter nog ligger till vänster, medan jag i många andra frågor ligger till höger.

Mitt intresse för integritetsfrågor började under FRA-debatten, men det var inte förrän under IPRED-diskussionerna som jag lackade till ordentligt och när jag läste mer om vad som höll på hända fick man nästan panik när jag insåg att vi med expressfart var på väg att få ett samhälle där den frihet som vi tagit för given helt plötsligt är hotad.

I samma veva upptäckte jag Piratpartiet och det blev kärlek vid första ögonkastet. Jag hade ofta retat mig på gammelpartierna som lade munkavle på de politiker som inte tyckte precis som partiledningen. För mig är en öppen dialog och åsiktsfrihet något som både är självklart och ett krav i ett demokratiskt samhälle.

I Piratpartiet fann jag ett underbart engagemang, en öppenhet och en syn på demokrati som är sällsynt i Sverige. Ett parti där varje medlems åsikt räknas och där partiledningen och medlemmarna deltar i samma diskussionsforum. Ett parti där det är medlemmarna och inte partiledningen som utformar politiken. Ett parti som föddes i Sverige för endast tre år sedan och som redan finns i 23 länder! Det här är något att vara stolt över och det är en underbar känsla av att vara del av denna folkrörelse, full med kampvilja och framtidstro.

Många tror fortfarande att Piratpartiet enbart handlar om fildelning, men i själva verket är det en medborgarrättsrörelse som värnar om de allra mest fundamentala rättigheterna som demokratin vilar på, som våra politiker i rask takt har avvecklat. Även om man kanske menar gott, så helgar inte ändamålet medlen och i många fall är det en väldigt sned och inskränkt syn som ligger bakom besluten, i de fall de överhuvud taget har satt sig in i området. Men vart tog det sunda bondförnuftet vägen?

Jag minns en tid för inte alls länge sedan, när samkörning av register var en dödssynd, när avlyssning av sina medborgare var något man bara gjorde i diktaturer, när rättsäkerhet, personlig integritet, offentlighetsprincipen och yttrandefrihet var de hörnstenar på vilka demokratin vilade. En tid när jag var stolt över att vara svensk...

Den som är övervakad är inte fri och ändamålen helgar definitivt inte medlen. Alla de politiker som drev på, samtyckte eller var tysta är kollektivt ansvariga för att ha offrat våra värdefullaste medborgerliga rättigheter. Är det här det samhälle som vi vill lämna över till våra barn?

Det är här och nu som striden står om det fria samhället och ett fritt internet. Det är dags att sätta ner klackarna och säga STOPP! Medborgarnas grundläggande rättigheter är viktigare än multinationella företags vinstmarginal. Staten kanske menar väl när de vill skydda oss mot såväl terrorism som organiserad brottslighet, men det kontrollsamhälle man försöker skapa är ett större hot än hotet man vill skydda oss emot.

Därför har jag gått med i Piratpartiet!